Peter Johan Karlsson 1855–1934

Personanteckningar

North Branch den 28 November 1928.

Till min brors Dotter Anna öljasjö.

Det var för mig roligt att få ett bref ifrån min broder för mig okände Dotter. Jag vill besvara dina frågor sanningsenligt. Du vill veta hur gammal jag är. Jag blifver 74 år om jag lever till den 14 mars 1929. Min hustru är barnfödd i Lillö i Rödeby församling. Hon blifver 69 år om hon lever till den 30 majus nästa år. Vi gifte oss den 20de majus 1881 och reste ifrån Bromåla den 22 april 1890 och kom till North Branch den 15de majus samma år.

Du frågar hur många kusiner du har här. Du har 4 på din faders sida. Det är Simon, syster Charlotts son. Han bor i Callefornia. Jag vet inte hur långt det är i söder härifrån. Det tager 3 dygns resa med bantåg dit. Där är det aldrig någon vinter och aldrig rägnar det på sommaren där. Och sedan har du mina tre barn, Amanda den äldsta Dottern född i Sweden den 4 mars 1883. Hon är gift med en farmare och bor nära oss. Hon har 10 barn som lever och så är det min son Emanuel Manfred född i Sweden den 22 juli 1886. Han är gift för 8 år tillbaks och har endast ett barn, en son. Manfred skriver mycketi svenska tidningar och äfven utgifvit en liten poembok på svenska, men han skriver också poem på Engelska. Och sedan är det min yngsta Dotter Andriette född här den 10 oktober 1890 gift med en farmare och har tre barn, en gosse och 2 flickor. De bor bra långt härifrån men vi hälsar på varandra ibland. Vi karar med bil för det är för långt att köra med hästar. Ja det är dessa kusiner här i landet på din faders sida. Om du har några på din moders sida vet jag inte.

Du tror jag är farmare. Jag får upplysa dig om att jag har varit det, men är det icke mera. Jag har såldt farmen till Manfred. Som du vet så förlorade jag genom en olyckshändelse min vänstra hand för 18 år sedan och så är jag för gammal föratt arbeta (och jag behöver det icke häller). Men farmen är på 215 ackers, en ackers motsvarar ett svenskt tunnland. Hur många kor han har så är det olika, somliga år har han 8 och ibland 10 och 5 o 6 ungkalvar och svin och 2 hästar och omkring 250 höns, automobil och många farmarredskap. Vi bor här på farmen fast i var sitt hus, och husen står när varandra. Vi kommer godt överens. Manfred och hans hustru är mycket snälla mot oss.

Jag minns inte riktigt säkert om jag var hos eder när jag reste, men troligtvis var jag der, men du var så liten, så du kan icke minnas det. Du beder om ett fotografi men ledsamt nog kan jag icke sända något, för jag har icke något. Här är fin väderlek, solsken och klara dagar och ingen snö. Endast lite frost om nätterna.

Vi har långt ifrån hälsan, jag har värk i alla lederna så jag kan icke gå något vidare och min hustru lider av en obotlig sjukdom, som medför stora plågor natt och dag. Den har hon lidit av i snart 3 år. Alla som vill mottaga min hälsning är från mig, särskilt du och din man är hälsade.

P J Carlson

Adräss: P J Carlson Rt 4 Box 4 North Branch Minn. U.S.A.

North Branch den 8 April 1929.

* * * * *

Bästa brorsdotter Anna Andersson öljasjö Sweden.

Eftersom jag ser kan du kan läsa min dåliga skrivelse och stavning. Jag har skrivit mycket bättre förr, men nu sedan jagblivit gammal så har den hand jag har kvar blivit så darrande av överansträngning och värk så det är svårt för mig att skriva, och därför har det så svårt att bli af. Emellertid skall du ha tack för det mycket långa och innehållsrika brefvet som jag har bekommet och för kortet. Det var roligt för mig att få veta hur min Broders söner och döttrar har det. Det är nog, eller har varit svårast för dig och din broder med så många barn med det ser ut att allting går och den värsta tiden är nog över när en del av barnen blivit så stora så de kan reda sig själva. Du frågar om jag fått något bref från din fader, jag kan icke minnas det. Det är icke troligt för jag brukar alltid svara på all bref jag har fått. Det kanhända var fel med adressen, det har hänt mig någon gång att mina bref gått fel och icke nått mottagaren men eftersom jag alltid skriver min adress på kuvärtet så har det kommit tillbakes efter en lång tid, fast det dröjt mer än ett år. Jag har visst icke någon agg till min Broder. Vi var alltid goda vänner. Vi var båda uppfödda i stor fattigdom, vi fick tidigt i barndomen försörja oss själva och bryta oss en bana på skilda håll. Jag har genomgått många motgångar här i landet. Om jag skulle omtala allt finge jag skriva en liten bok och ändå bleve jag inte trodd, de tror att bara de kommer till Amerika så står alla dörrar öppna för dem. Och det kan gå bra när de har varit här en tid om de sköter sig bra. Att din son blev missbelåten med mitt svar det väntade jag men det var sant det jag skrev. Jag sänder med detta bref ett tidningsurklipp som du kan låta honom läsa, det talar bättre än min penna kan skriva och det talar sant.

Du vill veta om våra förfäder. Det är svårt för mig att skriva om för en stor del har fallit mig ur minnet, men de var adlade och bar namnet Springer och adelsgodset var beläget en fjärdingsväg norr om Rödeby kyrka utmed landsvägen och hette på den tiden Skrape, men nu heter det Rödebyholm, och den siste som ägde det var min farfars far, han skänkte en ljuskrona till kyrkan som nu hänger där troligt än i dag i den nya kyrkan, som byggdes när jag var i Rödeby. Det står hans namn ingraverat, Peter Emanuel Springer i Skrape, men hur han kunde sälja det och bliva utfattig det vet jag icke, men min farfar står i kyrkböckerna för Springer än i dag d.v.s. i di gamla. Min fader tog bort namnet Springer och skrev sig för Petersson, han tyckte inte att hade någon nytta av adelsnamnet, när han var så fattig att han fick gå och tigga sitt bröd i barndomen. Men han kallades av folket i dagligt tal för Carl Springer.

Du frågar vad din farmor hette och var hon var född. Besynnerligt att icke din fader talade om det. Hon hette Anna Svensdotter och var född i Djäknemåla, gården näst intill Bromåla. Du säger att det skall skrivas en bok om Rödeby och Fridlevs församlingar, den bliver allt rolig att läsa om den någon gång bliver tryckt. Jag hörde aldrig att kyrkan reparerades1740, hon refs ned 1876 men då hittade de icke mer än några selverkulor med vidhängande kedjor. Hon var så gammal, så ingen visste när hon var byggd, den nya kyrkan blev färdig 1877 på hösten.

Tack för Lyckeby källa, den minns jag mycket väl. Det var roligt att höra att din brorson fick ..... som de kallar det. Det bliver nog bra om han kan ...... kommer in på en repärvärkstad och han bliver lite van och kan lära sig språket. Vad din son angår så tror jag det är bäst om han stannar där han är i några år ännu. Det är ledsamt för din moder att hon skulle bliva skadad på ålderdomen, men det är väl hopp om att hon skall bliva bra igen. Här har vi inga horn på korna så de kan icke stångas. Alla är kärt hälsade som vill emottaga den.

P J Carlson

Adräss: P J Carlson Rt 4 Box 4 North Branch Minn. U.S.A.

* * * * *

North Branch den 16 januari 1930.

Bästa brorsdotter, ditt brev av den 15 nov. är bekommet. Mycket tack och efven för kortet, det är vackert. Ni ser bra ut båda två, jag trodde inte det fanns så vackert folk i Flymen, men han är väl född sedan jag var där. Du beder att jag skall skriva så du får brevet före jul. Det är för mig omöjligt eftersom brevet var mycket försenat. Du hade glömt Rt och Box nummer på vilket det är förnämst annars vet postmästaren inte vilken väg han skall skicka det. Det var uponat och läst innan det kom till mig.

Vi har haft en vacker väderlek hitintills. Vi har haft bra kallt, men ingen snö. Men i natt har vi fått omkring 5 tum snö. Här var mycket torrt förliden sommar, här kom icke något nämnvärt rängn hela sommaren, så här blev dålig gröda, särskildt potatis.

Jag vill nu besvara dina frågor om hur jag blev av med min hand. Vi hade en vedsågningsmaskin, som drifs med gasolin. Vi var i staden och sågade ved åt folk. I ett litet misstag kom jag att med min arm röra mot sågtrilla och armen skars tvärt af mitt imellan handleden och armbågen, det var i februari 1910.

Om det stora Springers arvet, som spökade i tidningarna för några år sedan. Jag såg det äfven här i tidningarna, att det var en man med namnet Christoffer Springer i Fellidelfia har avlidit för 90 år sedan, efterlemnande en stor förmögenhet icke i penningar utan i stora landområden. Jag fäste mig icke vid detta förrän min syster Charlott som trodde att hon ien hast skulle bliva millionärska skref till mig, att jag skulle ta reda på det. Jag gjorde så genom en tidningsredaktör i Sicago. Denne Christoffer Springer hade fått papper av staten d.v.s. regeringen på en stor del troligtvis då värdelöst land. När han sedan dog utan att någon gjorde anspråk på det, så kom det i glömska och ingen visste annat än att det var regeringsland. Under årens lopp fick de för sig att bygga en stad på det landet och då behövde de papper på det landet. Då vände de sig till Regeringen och då fann de gamla papper på att det var en Christoffer Springer som har ägt det. Han var Cattolik och död för många år sedan. Då begynte de att söka om hans arvingar, många med namnet Springer anmälde sig, men de kunde icke bevisa sin släktskap med honom, för de kunde icke finna hans födelseort. Sedan kom Cattolikerna och visade ett gammalt gåvobrev (kanhända det var förfalskat) att han hade skänkt landet till den Cattolska kyrkan. Landet var då värt många millioner dollar. Så var den arvshistorien slut.

Angående din 17-årige son, som har fått amerikaoro så vill jag säga till honom att om han vill lyda en gammal erfaren mans råd så är det: res icke till Amerika förrän du bliver 21 år. Före den tiden är det i lag förbjudet för någon arbetsgivare att mottaga någon i sitt arbete som är yngre, detta är i städerna. Och här på landet är icke lönt att komma och fråga om arbete, för här gör farmarna allt arbete med maskiner. De sätter potatis och hacka och kupa och plocka upp dem och slå och räfsa med maskin och när de tager av säden då har de en självbindare, som tager av säden och binder den i buntar och lägger den i högar efter sig. Kanhända de har sådana hos eder nu också. Här finns ingenting. Här är nog farmare som behöver hjälp en och två månader den brådaste tiden och betalar då 2 och 50 om dagen och maten. Men när arbetet är slut vill de icke hafva dem om de vill gå för maten. Din vän skriver att här är goda utsikter till arbete. Det kan så vara på en del platser, men för den som icke kan något yrke kan det blifva svårt att få något. Om det skulle lyckas att få arbete en del af sommaren så får han 3 och i bästa fall 4 dollar om dagen, men så får han betala 40 dollar i månaden för husrum och maten. Och när sedan hösten kommer och arbetet slutar så har han inte så många pängar över så han kan leva över vintern. Jag vill visst inte avråda dig från att resa till Amerika, men betänk dig två gånger innan du ger dig iväg. är du frisk och stark så kanhända att det lyckas bra under årens lopp när du gått igenom ekluten, men gör dig icke för stora förhoppningar. Och de som arbeta i Sweden så tro jag det är lika bra att de stanna qvar. Jag har hört att en dräng kan få upp till 1000 kronor om året, det mästa jag hade var 100 kronor de sista åren, men jag tjänade också de första för50 kronor. Om du kommer hit någon gång skall du få se att jag har talat sanning. Ja, nu har jag uppfyldt din begäran att skriv ett egenhändigt brev till dig, men du får ursäkta att jag har skrivit med blyertspenna. Min han darrar så att jag icke kan skriva med bläck. Om du vill skriv till mig skall jag försöka svara dig så godt jag kan. Som jag hoppas att detta bref kommer dig tillhanda före jul, så får jag önska dig och din familj och dina släktingar en glad och fridfull jul, hälsa dina syskon Johan, Alma, Manfred och Sally och din moder ifrån mig.

Din farbroder P.J.Carlsson North Branch Rt 4 Box 5 Minn. Chisago C U.S.A.

* * * * *

North Branch den 17 juni 1930.

Anna Andersson öljasjö Sweden.

Ditt bref af den 11 mars är bekommet och så tidningen, mycken tack. Det var roligt att läsa om många af mig kända ställen, särskildt Lösen och Augerum och Lyckeby, Rödeby och Fridlevstad. Jag känner hela omgifningen der långt omkring, jag kunde utantill namnena på alla gårdarna i Augerums församling, men jag har glömt en stor del av dem nu. Smålänningen var bra, som alla smålänningar är. Så om jag icke vore bleking, så ville jag vara smålänning.

Jag såg att din man och så din son hade blivit skadade på arbetet. Det är visserligen svårt men det är ändå gott att icke skadan är så stor att man blifver krympling för livstiden. Ni har väl en sjukkassa så de får daglön den tiden de icke kan arbeta. Hälsa din moder, tack för den hälsning hon sände mig, ifall hon lever när detta brev anländer till dig.

Angående din brorson Ernst, så har gjort det godt som har kunnat betala resa och även skickat hem lite pänningar på så kort tid. Har han kommit in på en värkstad så får han arbete både vinter och sommar så går det bra om han får ha hälsan. Du frågar om vi har någon julgran här. Ja det har vi, jag har sålt julgranar för många hundra dollar under årens lopp. Du frågar om vi odlar majs här. Ja, den odlas i stora mängder, den begagnas till hästarna och hönsen. Höns får den hel, till hästar och fäkreatur låter vi mala majs och havre tillsammans. Majs heter här korn och vad vi kallar korn på svenska kallas barley här. Sojabönor odlas icke så mycket här nu, de odlade dem för några år sedan, men icke till att mogna, utan slådde av dem medan baljorna var gröna. Men blev det dåligt väder, så ruttnade de och var ett dåligt foder till kreaturen. När du skriver näst låt mig veta vad arbete Ernst har. Vi har fint väder, fast något kallt för årstiden. Vi hade icke någon vidare snö i vintras och så har vi haft en kall torr vår, men i denna månad har vi fått bra nog med rängn så grödan har växt bra nu.

Manfred sände dig för en liten tid sedan den lilla poembok, som han låtit trycka under namnet Emanuel. Det är hans namn efven det. Och så sände jag dig en af de svenska tidningar som jag läser, men jag läser flera. Jag hoppas du har fått dem och så har jag funnit postcard av oss som är tagna för 5 år sedan. Jag trodde jag hade några men jag kunde inte finna dem när jag skrev sen. Jag sänder dig nu ett, det är sådana vi var då, det är jag och min hustru och Manfred, du får ursäkta att jag inte har andra än postcard. Hälsa alla som vill taga min hälsning och ni är alla kärt hälsade av oss.

P.J.Carlsson Rt 4 Box 5 North Branch Minn.

* * * * *

North Branch den .. januari 1931.

Anna Andersson öljasjö Sweden.

Ditt bref af den 5 sept. är bekommet och även kortet som du sände till jul, mycken tack. Och tack för korten av familjen och din man, de se mycket bra ut allesammans och huset ser snyggt och trevligt ut. Det är glädjande att höra att din moder är så pass att hon kan vara uppe och det bästa av allt är att hon inte har några plågor. Så är det icke med oss, men man får med tålamod bära det ok gud har lagt på oss tills det behagar honom att afklippa lifstråden och taga oss dit inga plågor och inga sorger eller tårar är - - - -

Du frågar om vi fick lida något av den hårda torkan i somras. Ja, nog fick vi vår del av den, men icke så hårt som på endel andra platser där allt blev nerbränt. Vi hade en torr höst och det har hållit på alltsedan .Vi är nu i halva januaroch har icke haft rängn eller någon vidare snö, endast omkring 2 tum, men jorden är frusen. Du frågar hur de gamla har det här. De har ålderdomshem här, som de gamla som har pänningar får köpa in sig på lifstiden och för dem som inga pänningar har har de ett hus som de får vara fritt.

Angående din brorson Ernst, så fick jag ett brev ifrån honom i oktober månad. Han sade att han var utan arbete och hade inga pänningar. Han ville komma hit och arbeta på farmen, jag skrev till honom att här finns inga farmare som behöver någon att arbeta. Här kommer folk nästan dagligen och beder att få arbeta för mat och husrum. Icke kunde jag ledsamt nog hjälpa honom med några pänningar häller vid detta tillfälle för jag har mina pänningar så att jag inte kan få ut dem när som hälst utan endast en eller två gånger om året. Det är ju ledsamt för honom, men det är så många tusende före honom som har varit i samma dilemma och det har ljusnat med tiden, så att en stor del av dem är välan. Om ynglingar i Sverige visste hur illa de få fara de första åren här så vore det inte många som reste hit. Det kostar ju mycket pänningar att resa därifrån han är och hit. Jag vet icke med säkerhet hur långt det är, men det är nog över 2000 mil, så det kostar nog lika mycket som ifrån Sverige och dit han nu är. Jag hoppas att han på något vis kan få arbete, så han kan reda sig. Jag får nu sluta för denna gång, vi lider ingen nöd endast hälsan fattas. Ni är alla kärt hälsade från

J.Carlsson Rt 4 Box 5 North Branch Minn. USA

* * * * *

North Branch den 30de november 1931.

Mrs Anna Andersson öljasjö.

Tack för det brev som jag bekom de sista dagarna i juli. Jag hör att du har varit sjuk. Det var en besynnerlig doktor som icke kunde urskilja på blindtarmsinflammation och gallsten den första dagen. Blindtarmen ligger långt nere på högra sidan och gallan ligger på levern uppe under bröstet nära vänstra sidan av naveln så det är stor skillnad på plats. Det är icke säkert att du behöver genomgå opratjon för det. åtminstone inte så snart.

Jag ser att ni har haft svåra stormar äfven på edra trakter. Det har vi också. Den 14 juni var här så svår storm åtföljd av ett välkommet rängn, det första vi fått på våren. Här blåste kull över 30 ladugårdar häromkring och dödade några hästar och kor. Hos oss gjorde det inte mer skada än ett maskinskjul 50 fot långt och 18 fot brett blåste af grund och blev så illa skadat så det måste rivas ned och byggas om. Men de mästa här hade stormförsäkrat så de fick en del till hjälp. Vi fick 100 dollar. Vi hade den längsta sommartorka och varmaste sommar vi haft sedan vi kom hit, varenda dag visade gradstocken 100 till 108 grader i skuggan, en olidlig hetta.

Angående din brorson Ernst, så lydde han mitt råd jag skrev till honom att han skulle försöka få arbeta någonstädes för mat och rum. Det var en hjälp för tillfället kanhända, nu sedan han fick arbete på en fabrik. Om han har varit där hela sommaren kanhända att han kommit att spar så mycket så han kan reda sig över vintern ifall han skulle få qvitt där, för här är fortfarande svårt för folk att få arbete. Jag antar att det står något i de svenska tidningarna om de hårda tiderna här, såväl som i de andra länderna, så jag behöver väl inte skriva derom. Väderleken här är mild och slaskig. Några nätter har vi haft en lätt frost, men ingen snö ännu. Förliden vinter hade vi inte mer än 6 tum snö och icke något rängn på våren. Du får ursäkta mig med att jag har väntat så länge med att skriva. Det har så svårt för mig att bliva av därför att jag skriver så dåligt nu. Jag hoppas du får mitt brev till jul. Vi har någorlunda hälsan fast är långtifrån bra. Manfred, hans hustru och 2 barn är friska, de hälsa eder. När du skriver en annan gång, så låt mig veta vad du vet om Ernst. Ni är all kärt hälsade av oss som vill emottaga den af okända släktingar.

P.J.Carlsson Rt 4 Box 5 North Branch Minn. USA

* * * * *

North Branch den 1 december 1932.

Bästa brorsdotter, ditt brev är bekommet för länge, länge sedan och det är nu ett år sedan jag skrev till dig. Det vill aldrig bliva av för mig att skriva. Du får ursekta mig, jag har icke något roligt att skriva om, här är så hårda tider, så här har det icke varit på 250 år säger folket. De mindre bemedlade svälter och här är överflöd på mat men de har ingenting att köpa för. Farmarna kan ingenting sälja av sina produkter, så de kan icke betala de höga skatterna på sitt land, eller ränta på sina intekningar och inte ser det ut att bliva bättre, men det är icke att skriva Jeremias klagovisa, för oss går det ingen nöd på. Vi har ingen skuld och vi har betalat våra skatter hitentills så vi reder oss godt. Manfredsände en ung ko till slakteriet i Saint Paul och fick 4 dollar 85 cent för den, så du kan se hur lätt det är att få in pänningar. Vi har 4000 bushels potatis att sälja, men vi kan icke sälja den. Här var mycket torrt i somras. Vi fick endast lite rängn 2 gånger på hela våren och sommaren, så här blev ont om foder till kreaturen.

Vi är som vanligt, min hustru har svåra plågor natt och dag, men hon går uppe en del om dagarna och jag går ibland med tillhjälp av en käpp.

Angående din brorson Ernst ----- han vill göra någon ----- lånade men du ----- der förlorar käsaren sin rätt. Om du minns ett brev jag skrev till dig när du skrev om trodde det var bra för din son att komma hit, hur jag varnade honom och han kan skatta sig lycklig att han lydde mitt råd. Jag sade att om de är lyckliga nog att få arbete en tid på sommaren så kan de icke lägga av nog pänningar att få föda och husrum för vintern, nu kan du se att jag talade sanning. Nu har Ernsterfaret det redan, men har ändå fått arbeta för maten om vintern men det är knappt troligt att han får arbete till sommaren heller. Ja ni har väl fått brev från honom sedan du skrev. Jag ser väl i tidningarna att det är svårt även i Sweden men jag tror icke att det är så svårt som här. Här ser det ut som det skulle bliva krig mellan arbetarna och kapitalisterna och jag tror icke det kan undvikas. Manfred och hans hustru må bra, de har 2 barn, en gosse och en flicka. Om du icke tröttna på att skriva till mig, för det jag är sen att svara så låt mig veta hur det går för Ernst. Jag hoppas att dessa slarviga rader komma till jul och önska eder en glad och fröjdefull jul. Ni har icke långt till kyrkan och ottesång. Sen en kär hälsning till alla som vill emottaga den. Vi har icke fått någon snö ännu.

P.J.Carlsson Rt 4 4 North Branch Minn.

* * * * *

Bästa kusin.

Jag skulle väl också medsända en julhälsning till eder fast vi aldrig har träffats. Och kanhända aldrig kommer att träffas personligen. Dock vem vet. Kanhända jag en vacker dag får för mig att resa över till Sverige för att se mig om bland berg och buskar. Särskilt det omtalade "Husberget" där troll och spöken, enligt folksägnen hade sitt tillhåll. Jag tror dock ej därpå. Men berget är väl ändå sevärt, fast vi nog ser lika besynnerliga berg här i våra trakter. Jo, jo man vet ju inte så noga vad som kan hända om man får leva och bli gammal. är det mycket dyrt att leva i Sverige nu? Hur dyrt är ett ordentligt hus med därtill hörande jordbit. Jag tror nästan man kan leva billigare i Sverige än här. Jag ser att svenska pengar är mycket låga, man får mera än 5.50, fem kronor och femtio öre för dollern. Men jag undrar om en krona har lika stor köpkraft som en doller här. I så fall vore ju en man som kommer till Sverige med så där tio eller femton tusen dollers smått rik då han finge dem i svenska kronor. Jag vill inte skriva mera ty då skulle det bara bli frågor och det är ju inte vackert att vara alltför frågvis. Ni äro alla kärt hälsade från oss.

Vänligen Manfred

* * * * *

North Branch Minn. nov. 6 - 1933.

Bästa kusin Anna.

Jag har blivit ombedd av far "din farbror" att besvara ditt brev som kom till oss för länge sedan. Att du ej förr fått svar är mitt fel, ty jag lovade att skriva, men så har det ej blivit av. Om jag inte skriver så fullkomlig svenska så får det ursäktas ty jag är ju uppväxt i det engelsktalande landet i väster.

Orsaken till att jag skriver är att far är oförmögen därtill, han är ganska darrhändt och har svårt vid att hålla pennan. Annars är hans själsförmögenheter fullkomliga, ja han kan tänka och resonera och följer med tidens gång bättre än mången yngling. Men som du vet är han bra gammal och vi veta och har sett hur man blir kroppsligt vid framskriden ålder. Många äro de som på ålderdomen bli barnsliga. Men det kan jag säga att varken far eller mor blivit. Far är ganska frisk men mor som du vet har länge lidit av förfärliga plågor och är ej något bättre nu, och ingenting kan göras för henne. Det är att tåligt vänta tills skaparen behagar förändra lidande till lugn och frid. - Ja vi skola nu ej tala om livets skuggsida. Många är de som få mer än sin beskärda del därav.

Jag ser att du drömde att farbror var hos eder och skulle hjälpa er att tröska, men det kan du vara säker på att om han rätt så komme så bleve hjälpen inte stor. Men du säger också att ni just satt er till bords att äta, jo då tror jag nog han kunde hjälpa till att förminska bordets rätter. Men som sagt det blev ej heller mycket ty du kan inte tro hur liten storätare han är. Skada ändå att du vaknade innan du hann taga honom i famn ty då hade du fått famnen full. Han väger något över 200 punds. Nej, ni lär nog aldrig träffas så vidt ej du en vacker dag överraskar oss med ett besök. Farbror din är alltför gammal att ge sig av på en så lång färd.

Jag vill ej skriva något om tiderna här i vårt härliga land, ty därom kan ni säkert läsa i tidningarna. Men det är dock svårt att göra sig en föreställning därom. Allt tycks upp och nedvänt och människorna börjar bli oroliga över hela landet. Hur det kommer att sluta vet ingen. I våras blev det Bankkris över hela landet, alla banker stängdes för en tid. Många öppnades ej och insättarna förlorade alla sina besparingar. Här i North Branch öppnades banken, men så fick alla insättare förlora hälften av sina besparingar och den andra hälften kan ej tagas ut förrän efter 5 år och möjligtvis den hälften också gå förlorad, man får se. Det ser dock ej vidare lovande ut. Far och mor förlorade ej så lite, må du tro, och det gjorde vi ju alla, men det går nog ändå. Varken jag eller mina föräldrar blevo utfattiga för det. En del banker stod sig godt och insättare behövde ej förlora en cent och man har ju sällan allt på en bank.

Tack för upplysning i brev. Jag ser att det är nog ej billigare att leva i Sverige. Jag ser i ditt brev att det var dåligt stäldt med hälsan vid den tiden. Hoppas allt är bra nu och att din man är frisk och stark igen. Ja, motgångar får man allt ibland. Det varar hela livet igenom. Vill säga att vi har haft en förfärligt torr och varm sommar här, så grödan tog skada men vi fingo ändå en någorlunda skörd, särskildt potatis ty dem odlar vi på lågland, "mosse" är det visst på svenska, swamp and peatland kallas det här. Vi ha redan fått lite snö här, men jag tror den kommer att smälta bort och jaghoppas vi får några veckors fint väder innan vintern börjar på allvar.

Far hälsar och tackar för tidningarna och så beder han och mor om sin varma hälsning till eder alla. Han önskar att du ville vara så vänlig att skriva igen. Det är kärkommet till oss alla.

Det blir nog en missräkning för dig att farbror inte kunde skriva själv men du får vara så snäll och ursäkta. Som sagt det är inte så godt för honom att skriva så skall jag så godt jag kan besvara dina brev. Vi borde fastän vi är så vidt skilda ändå inte helt glömma varandra. Några rader då och då är välkomna.

Ni äro alla kärt hälsade.

Manfred